Utan dina andetag..

Jag smsade henne i dag.. det kanske var dumt men jag ville inte att det sista smset skulle vara ett kallt opersonligt.

jag ville att det sista smeset ska vara ngt hon kommer i håg. något som värmer..
ngt värt att minnas..

jag hoppas hon kommer minnas mig, för jag kommer aldrig att glömma henne..

jag har säkert skrivit detta 20 gånger i bloggen men

jag känner mig så jävla patetisk.
varför har jag så svårt att acceptera det som har hänt?

jag vet att det aldrig kommer bli oss igen

jag vet att hon slutade älska mig för länge sen

jag vet att hon har det bättre utan mig

endå sitter jag här mitt i natten, gråter så jag skakar, saknar henne så det gör ont
ångrar allt.. ALLT!

fan att jag inte kan sluta tänka på henne...

jag har vänner som gör allt och mer än vad man kan begära av en vän.. men endå känner jag mig så jävla ensam.

hon var min bästa vän som jag kunde prata om allt med..

nu har jag inget alls..

sen så spinner jag vidare, tänker på mormor, tänker på morfar.

tänker på om jag nånsin kommer älska igen, kommer jag då kunna svälja det som varit, kommer jag kunna lita på ngn igen? kommer jag lära mig av mina misstag med Lj och vara en bättre man för ngn annan?




Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

en timme en minut...

2 veckor sen jag fick mailet som ställde allt på sin spets, en vecka och fyra dar sedan jag såg henne sist, 5 dar sedan hon hörde av sig och då endast för hon ville ha sina grejer.


jag känner mig så jävla jobbig, så jävla patetisk.


tänker på vad P.B, M.S & Leife.J gått igenom. dom två sist nämnda har barn i hop med sina X... att dom orkade, att dom överlevde...


alla? har väll nån gång gått igenom en smärtfylld separation alla har vi nån som man får en klump i halsen över i bland... ändå sitter jag här och ältar, ångrar saknar och längtar..

haft en piss kväll på jobbet. jobba Krogen som förut kunde vara ganska spännande är inte rolig längre, inget är roligt längre, jag har inget att se fram i mot längre..


jag får en klump i halsen som gör det omöjligt att svälja om jag känner hennes parfym, om jag hör hennes namn får jag svårt att se klart. om nån frågar hur det e vill jag inte svara..




men jag fattar fan inte hur det kunde gå så här, jag fattar inte att hon åkte hem till honom efter den kvällen.. efter alla mina tårar ansikte mot ansikte..efter allt jag sa till henne, jag fattar inte att hon inte satte sig i bilen..

jag fattar att jag aldrig riktigt förtjänade henne, det sa jag ofta..
men jag trodde verkligen att det skulle vara hon och jag för resten av våra liv.


vet inte varför jag skriver som jag gör.

kanske för att jag inte vill smsa henne med samma frågor som jag redan ställt 1000 gånger och jag ändå aldrig får svar på.. och hade jag fått svar hade det förmodligen skurit mig djupare än att inte veta..

kanske är dumt att skriva som jag gör, henric gillar det inte. han kanske skäms men jag måste få det ur mig..

fick ett mess av en polare som tyckte jag skrev om henne som om hon var död.

det kanske är så? den Lj jag blev ihop med som jag älskade, hon kanske kvävdes i ett olyckligt förhållande som hon inte hittade en utväg i från..

den Lj jag sett och hört på senaste känner jag inte. lögnerna och sveken är inget jag känner igen...



En timme en minut

Här står tiden stilla

Livet är inte dagarna som bara går

Hopp då sitter man här igen då.. med klumpar och knivar och en tom lägenhet.

Saknar inte du mig? inte ens lite? tänker du nånsin på mig så som jag på gränsen till att vara besatt tänker på dig.

Jag drömde i går, att det var nyår igen. men i stället för att du var bort hos honom var du här och allt var bra.

Allt går i vågor, onsdagen och torsdagen gick rätt bra, i går fredag var en skit dag.. jag vet att jag upprepar mig men fan jag saknar henne, jag saknar hennes röst, hennes ögon, hennes varma kropp och hennes kärlek...


jag ångrar allt, just nu tänker jag på alla dom gånger hon med tårar i ögonen bett mig att inte jobba eller sagt "-pengar är inte allt david"


fan fan fan...


jag får verkligen använda all min viljestyrka till att inte höra av mig till henne.

det enda jag vill är att hon ska höra av sig, dyka upp, ge mig falska förhoppningar.

jag hadde gett allt för att få sova en hel trygg lugn natt brevid henne, utan att ständigt vakna.. utan knivar & klumpar direkt när man vaknar...


men sen tänker jag på var hon förmodligen är, vad hon för modligen gör & har gjort.. och då blir jag äklad i stället... äklad och förbannad, ledsen och förtvivlad...

allt går i vågor....

mobil vinkeln...

min dator har pajjat..

ngn av hundarna tyckte den stod illa till och "la den" på ett för henne bättre ställe.. så nu får man surfa med mobilen..."kul"

många många har hörtav sig och lämnat uppmuntrande ord.. tack!

jag har fått många reaktioner på min webbaserade dag bok, och det är ju kul.. men några tycks ha missförståt:

jag skriver INTE här för hennes skull,för er skull, för att ni ska tycka synd om mig..

jag skriver här för jag hoppas och tror att jag mår bättre av det. sen att jag valt att dela med mig av min självömkan kanske bara e dumt och patetisk.. stör du dig föreslår jag att du helt enkelt slutar läsa..


Att vakna ensam måste vara det värsta, att veta att jag aldrig kommer gå och lägga mig med henne och aldrig mer kommer vakna med henna är tankar som skär i mig..

att tänka på hur dom två vaknar i hop nu skär mig nästan djupare, jag HATAR att må så här, jag e så jävla trött på klumpen i halsen, klumpen i magen, knivarna i hjärtat.. jag e så jävla trött på tårfyllda ögon, minnen som aldrig slutar komma flygande som små filmer i skallen...


samtidigt älskar jag alla minnen...


har ni tänkt på hur mkt mer man läggermärke till låt texter när man mår skit..

låtar som jag tidigare hatat eller bytt kanal när dom kommit på är nu mera skit gripande och man fattar precis varför den skrevs.. sjukt...fjolligt?


hade hon ont i hjärtat,klumparna och knivarna samtidigt som hon var i hop med mig? eller slapp hon den känslan helt när hon blev kär i honom?

jag hatar att jag inte såg, att jag aldrig fattade..



halva kungariket för en tidsmaskin

den gråa vinkeln...

Sitter på jobbet i mellan larmen och funderar. ältar & ångrar.. önskar och saknar.



körde nm5 i måndags, den rond bil som är min "hemma bil" den jag oftast kör..



När man har ett körschema med ganska fasta tider blir det lätt så att man associerar vissa stunder på dygnet och vissa objekt med henne.. med oss...



hon brukade alltid ringa på tm685.. vi sa alltid god natt innan jag skulle skriva rapporten.



jag lämnade en "break upp box" hos Lj i dag och tog farväl av billdal..

tog en promenad längs med hulan och havet, träffade colen som undrade hur det var.. ville/skulle INTE INTE INTE gråta framför henne.. och det gick bra.. kanske mest för att Roxy lyckades byta ämne genom att smuttsade ner hennes kläder innan jag skulle ha brutit i hop..

det är jobbigt när någon frågar hur det är och det enda man vill göra är att bli ett barn och krypa ihop i ngn form av fosterställning.



det känns som om alla visste förutom jag, som om jag är månadens "peka och skratta skvaller"

"-kolla! där e han som inte kunde vara hemma och visa sin tjej lite kärlek!"



det kändes iaf som ett farväl.

vill aldrig mer se allt det där som får mig att minnas oss..



hur vi kysstes förstagången på hulanvägen, eller hur vi kramades första gången vid killingholmen...



när vi "kom ut" som ett par på kungsporten..

Hon hade sin rosa militärmönstrade hoddie, ett par ljusa jeans, sneakers och lite mascara och var endå den vakraste människan i världen.. jag minns att vi dansade(vilket jag aldrig gör) tätt tätt hela kvällen...



Jag insåg i går att jag måste ringa stena. det bor ingen L Jonsson i lgh 68 längre fasten det står det i porten och på dörren.



Det jag tänker mest på just nu är alla dom där kvällarna i höstas som det har kännts fel, som om hon ljugit för mig..



men jag har bara blockerat tankarna..



stött bort dom, för hon skulle aldrig göra så mot mig, visst vi har det jobbigt men vi kommer lösa det här..



fick reda på att hennes nya bott ca 4 min från min lgh, precis brevid rastgården ditt jag förut ville gå varje dag med hundarna... undrar om hon har suttit i den lägenheten nån kväll precis där vid rast gården när jag varit 10 meter bort med hundarna....







besökte mormor i går på sjukhuset. det va inge roligt det häller. Hon är instängd i sig själv, som en bubbla, inte glad över att se mig, inte hel och ren som hon alltid var annars.. utan tunn& grå inte det glada "rivjärn" som jag minns henne som..



Att inte kunna göra sig förstådd måste va jävligt jobbigt.. att inte få röka på 11 timmar när man rökt i 40 år måste vara jobbig...



Det blir ingen operation, dels för att tumören är såpassstor och gammal och har hunnit sprida sig på så många olika ställen och dels för att hennes kropp inte skulle klara av det...



därimot kanske kanske hon kan få cellgifter och strålbehandling.. men inte i botande syfte utan bara för att bromsa. "köpa tid".



Tänker på morfar.. som knappt kan koka korv själv, som inte kan bädda, som inte kan tvätta.. inte för att han inte kan kroppsligt utan för att han aldrig har behöft lära sig.. mormor har ju fixat allt...



hur kommer det gå för honom som sitter i ensamhetens ort Lur.. timmar från oss andra...





allt går för fort..



allt händer för tätt



saknaden i december



mormors diagnos runt jul



sveket och lögnerna på nyår



mailet som avslöjjade allt förra söndagen



krälandet och mer lögner och svek på onsdagen...

























prozac nån?

Tankar fryser fast

Jag springer allt jag orkar

Du kan ligga kvar tills tårarna har torkat

Jag lämnar allting kvar

för att komma lite längre

Jag lämnar allt jag har

för en minut av värme

sleepless in gothenburg

Helgen har varit den jobbigaste i mitt liv på många sett.

Dels arbets tid mässigt, jobbat dag på g4 och natten på krogen.
Bara tänkt på henne fasten jag jobbat.. vilket jag faktiskt trodde att jag skulle slippa



Polisen gjorde en insats på lördags kvällen som drabbade oss ofantligt. Vill inte ta allt här.

Men jag var rädd. Riktigt jävla rädd...

trodde jag skulle bli skjuten, och det första jag tänker på är om hon kommer på min begravning? eller om jag överlever kommer hon komma och hälsa på på sjukhuset?


jag är så jävla patetisk.







tankarna på LJ släpper inte. kommer dom nånsin göra det?


Det enda jag ser när jag blundar är hur hon är med honom.
Hur lyckliga dom är tillsammans....

Fast lycklig förtjänar hon verkligen att vara, framför allt med tanke på att hon måste ha varit så jävla olycklig med mig i flera månader, år?


Jag önskar hon var det med mig.... Eller att jag fattat allt hon försökt säga till mig.

undrar om dom tar roliga promenader med hans barn, lagar hon mat till honom som står klar när han kommer hem från jobbet?

delar dom på ett täcke och skedar natten lång så som vi gjorde i början, skickar hon spontana korta sms till honom med texten jag älskar dig! så som vi gjorde till varandra.

Ringer hon honom på sin rast för att kolla vad hon ska handla till middag? eller slipper hon handla helt nu, han kanske fixar det.

undrar om dom har varit här, i våran säng, våran soffa...




varje gång jag får ett sms hoppas jag att det är hon. varje gång det ringer hoppas jag att det är hon.


varje gång jag hör klackar i trapphuset får jag pulsökning.

varje gång hissen stannar på mitt våningsplan hoppas jag att dörren snart ska öppnas, hundarna blir tok glada, och så hör man hur hon hälsa på dom, slänger i från sig en påse, hon hade alltid en påse med sig. och kommer ut i hallen där jag möter henne... där jag kramar henne kysser henne och säger att jag saknat henne...


och så vaknar jag och ligger ensam i våran säng.. där hon kanske har varit med honom...

det är många som har frågat vad som står på, framför allt på jobbet.
När jag förklarat säger alla: det är bara att glömma, bara att gå vidare.

men om jag inte vill då?

jag e fan inte redo att gå vidare, jag vill inte glömma...


jag vet att det e så jävla dumt och att allt bara kommer ta längre tid och göra mer ont, för jag vet att jag måste göra det hon gjort för länge sen

gå vidare... men fan jag greppar tag efter ngt, jag vill inte släppa, jag vill inte inse...


Jag ångrar och ältar allt, saknar henne på mornarna och kvällarna så det gör ont i mig.
Att somna tar timmar och jag sover aldrig längre än 2 timmar innan jag vaknar igen.

jag vill ringa henne hela tiden, eller smsa, eller på facebook när hon skriver saker som saknar! eller "hatar att känna så här" brevid hennes namn. menar hon det?


eller är det han hon saknar nu.. förmodligen...

hade hon verkligen saknat mig, hade hon skitit i att jag bett henne att aldrig mer höra av sig, då hadde hon gjort ngt, ringt, dykt upp.. gjort ngt alls...

jag har träningsverk i ansiktet efter att jag spänner mig när jag lipar... rätt patetiskt det me...


i morogn ska jag åka till min cancersjuka mormor, då måste jag vara stark, samlad och trygg.




ibland önskar man bara att man kunde lobotera sig själv.

självömkan 2.0

lite klyschigt kanske men denna låt texten summerar alla mina känslor just nu....


You don't have to say

I'm not worth winning

I'm so damn naive
I'll eat your words
And I try to be so good

so you didn't have to hate me



How stupid of me not to see this coming

How stupid of me to trust that smile

I'm falling so fast, I can't belive it's

happening to me

You don't have to tell me how I should feel

whenever there's pain I can not stand it

been crawling so nice for you

beliveing that you'll never leave me

You belong to me and I belong to you

and that I always thougt I would hear

You belong to me and I belong to you

but here I stand all alone



what have you done

18 timmars sömn, 180 timmars ångest.

Det händer mkt nu


För mkt

för jobbigt

för självutlämnade för att ta här.


jag är långt i från redo att publicera allt.




Men i stora drag kan man säga att det tog slut i december med tron och förhoppningen om att vi skulle och ville bli ihop igen, vi skulle "bara lösa vardags gnället" vi skulle bara sakna varandra...



december var en tok jobbig månad, mkt tårar. dels pga saknaden som bara jag tycktes känna... och att min mormor fick diagnosen lungcancer som spridit sig till bla hjärnan..

december gick, en incident på nyår gjorde mig Arg, besviken. men Jag skulle fixa det här. vi skulle fixa det här.

sen fick jag ett samtal och ett mail. om ett förhållande som skulle ha pågått i 6 månader.

får ingen luft när jag tänker på känslan jag kände den dagen.



mkt som jag önskar jag sagt men som jag aldrig sa i december.

så här i efterhand finns det mkt på 3,5 år jag önskar att jag sa oftare, gjorde oftare....

Jag borde ha varit en bättre man för henne

jag borde ha uppskattat allt det där som hon gjorde bara för mig.

jag borde ha...


Då hade jag inte suttit här själv nu.

Då hade hon inte bott hos honom redan, då hadde hon inte haft sin elektiska tandborste hos honom som hon fick förra julen, då hadde hon inte haft nyckel till hans lägenhet...

då hade hon inte ljugit i mitt ansikte så många gånger...
då hade hon inte ljugit om var hon var efter att jag krälat vid hennes fötter i 4 timmar... då hade jag inte skickat 1000 sms med minnen, med frågor som man inte får svar på...

allt påminner om henne.


jag vet vad ni tänker.. sluta älta det.


-Sånna tankar gör bara gropen till en grav...


men det e så jävla svårt. hur slutar man älska ngn?


Jag e bra i 5 min och gråter i 10.





Det känns som om jag bränner mina broar snabbt..

jag har många gånger varit han som suttit i andra sidan, han som gett kärlekskranka kompisar råd.. och jag måste vara 10 resor värre än alla andra...



Fan fan fan LJ hur blev det så här? och vad betyder: jag vill ha dig i mitt liv?














Jag hatar att jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig..

Inga vinster, några förluster?

Så vad ska man skriva för givande och vettigt här 20 min över 5 på morgonen..

Jag tänker ha som vana att be om ursäkt för alla ev stavfel. Jag önskar jag brydde mig mer om det, men det gör jag inte..

Helgen har varit skit och skitbra, haft 2 av dom bästa passen någonsin på krogen, dansat grekiskt i entrén till RB är det få som gjort men jag är en av dom två.

Glg eller en civil igv patrull - lite oklart om vad dom var(dom visste inte ens själva)
kom på besök och var tok trevliga, annars upplever jag bara en "se ner attityd" från 99% av alla poliser, framför allt när man står i dörren. hur som, dom tog mob nr och lovade att komma förbi oftare. SKIT BRA!

Kreatin monstret har jag att tacka för 99% av alla skratt. tack
Vi får köra mer "inovativ kampsport" på lördag


Som vanligt när man jobbar Krogen finns mindre roliga stunder: en 18 årig kille som åkt ut för fylla tyckte det var på sin plats att hotas oss med HA. något som INTE uppskattades.

En annan 18 årig kille tyckte det va okej att skalla en annan gäst. Inte häller det uppskattades.

ALLA jag nekat för fylla under 2 pass har kontrat med -"skojjar du?"

vem skojjar så? och hur skojjar man med "-du är för berusad tyvär"

spenderat tok mycket pengar på mydog, sovit, ätit, badat hund, tränat hund

INTE tänkt ett skit på henne. nästan. tänk om jag kunde bry mig mer om stavningen och mindre om henne.. va bra jag hadde skrivit då i min " web baserade dagbok"

bra helg nästan.

sova nu skriva mer samanhängande sen ZZzz

Självömkan..

Så hamnade man här trots allt.


Vill starta med att be om ursäkt för all eventuell våldtäkt på det svenska språket, men jag har dyslexi och var skoltrött redan på dagis...

har alltid tyckt illa om bloggar, bara ordet blogg gör mig irriterad.. Vad ere för fel på
" en webbbaserad dagbok" ?


helt plötsligt ska alla dela med sig om dom mest värdelösa saker. För att inte snacka om alla B-kändisar som helt plötsligt hittade en ny inkomstkälla..

Vad man ätit, hur mkt/lite man sovit, om man gick i hundskit... helt onödig fakta helt enketlt.. men jag kommer säkert skriva samma skit...

Jag behöver en ventil. Nån form av självterapi.



Så vem e jag,

Heter David, är snart 24 år

Jobbar som hora i uniform på ett stort vaktbolag. "Frilansar" även som "Misslyckad polis" i div krogdörrar. Jobbar Jämt och alltid, ibland för att jag vill men oftare för att jag känner ett tvång.

Bor i en för dyr jävligt ostädad 3a i värsta frölunda- observera gärna ordvitsen..

i denna smutsiga 3a bor även en gris med päls: staffen roxy, och shäfern Debbi..

Höll på att glömma min bror, en inneboende som sällan sover en natt i sitt rum men oftare äter upp all mat i kylskåpet.

för 4 veckor sen fanns Lj med på kontraktet också.. men det e över nu...

HON var här i dag och hämtade sina kläder, jag satt som i en koma på soffan, kunde knappt möta hennes blick..

hur blev det så här?

Med Kent- kevlarsjäl på repeat är det nu dax att göra sig i ordning för jobbet.


va va det bert alltid skrev?

Tack och hej – leverpastej
hörs i morgon då.. fan va tönting..