mobil vinkeln...

min dator har pajjat..

ngn av hundarna tyckte den stod illa till och "la den" på ett för henne bättre ställe.. så nu får man surfa med mobilen..."kul"

många många har hörtav sig och lämnat uppmuntrande ord.. tack!

jag har fått många reaktioner på min webbaserade dag bok, och det är ju kul.. men några tycks ha missförståt:

jag skriver INTE här för hennes skull,för er skull, för att ni ska tycka synd om mig..

jag skriver här för jag hoppas och tror att jag mår bättre av det. sen att jag valt att dela med mig av min självömkan kanske bara e dumt och patetisk.. stör du dig föreslår jag att du helt enkelt slutar läsa..


Att vakna ensam måste vara det värsta, att veta att jag aldrig kommer gå och lägga mig med henne och aldrig mer kommer vakna med henna är tankar som skär i mig..

att tänka på hur dom två vaknar i hop nu skär mig nästan djupare, jag HATAR att må så här, jag e så jävla trött på klumpen i halsen, klumpen i magen, knivarna i hjärtat.. jag e så jävla trött på tårfyllda ögon, minnen som aldrig slutar komma flygande som små filmer i skallen...


samtidigt älskar jag alla minnen...


har ni tänkt på hur mkt mer man läggermärke till låt texter när man mår skit..

låtar som jag tidigare hatat eller bytt kanal när dom kommit på är nu mera skit gripande och man fattar precis varför den skrevs.. sjukt...fjolligt?


hade hon ont i hjärtat,klumparna och knivarna samtidigt som hon var i hop med mig? eller slapp hon den känslan helt när hon blev kär i honom?

jag hatar att jag inte såg, att jag aldrig fattade..



halva kungariket för en tidsmaskin