körde nm5 i måndags, den rond bil som är min "hemma bil" den jag oftast kör..
När man har ett körschema med ganska fasta tider blir det lätt så att man associerar vissa stunder på dygnet och vissa objekt med henne.. med oss...
hon brukade alltid ringa på tm685.. vi sa alltid god natt innan jag skulle skriva rapporten.
jag lämnade en "break upp box" hos Lj i dag och tog farväl av billdal..
tog en promenad längs med hulan och havet, träffade colen som undrade hur det var.. ville/skulle INTE INTE INTE gråta framför henne.. och det gick bra.. kanske mest för att Roxy lyckades byta ämne genom att smuttsade ner hennes kläder innan jag skulle ha brutit i hop..
det är jobbigt när någon frågar hur det är och det enda man vill göra är att bli ett barn och krypa ihop i ngn form av fosterställning.
det känns som om alla visste förutom jag, som om jag är månadens "peka och skratta skvaller"
"-kolla! där e han som inte kunde vara hemma och visa sin tjej lite kärlek!"
det kändes iaf som ett farväl.
vill aldrig mer se allt det där som får mig att minnas oss..
hur vi kysstes förstagången på hulanvägen, eller hur vi kramades första gången vid killingholmen...
när vi "kom ut" som ett par på kungsporten..
Hon hade sin rosa militärmönstrade hoddie, ett par ljusa jeans, sneakers och lite mascara och var endå den vakraste människan i världen.. jag minns att vi dansade(vilket jag aldrig gör) tätt tätt hela kvällen...
Jag insåg i går att jag måste ringa stena. det bor ingen L Jonsson i lgh 68 längre fasten det står det i porten och på dörren.
Det jag tänker mest på just nu är alla dom där kvällarna i höstas som det har kännts fel, som om hon ljugit för mig..
men jag har bara blockerat tankarna..
stött bort dom, för hon skulle aldrig göra så mot mig, visst vi har det jobbigt men vi kommer lösa det här..
fick reda på att hennes nya bott ca 4 min från min lgh, precis brevid rastgården ditt jag förut ville gå varje dag med hundarna... undrar om hon har suttit i den lägenheten nån kväll precis där vid rast gården när jag varit 10 meter bort med hundarna....
besökte mormor i går på sjukhuset. det va inge roligt det häller. Hon är instängd i sig själv, som en bubbla, inte glad över att se mig, inte hel och ren som hon alltid var annars.. utan tunn& grå inte det glada "rivjärn" som jag minns henne som..
Att inte kunna göra sig förstådd måste va jävligt jobbigt.. att inte få röka på 11 timmar när man rökt i 40 år måste vara jobbig...
Det blir ingen operation, dels för att tumören är såpassstor och gammal och har hunnit sprida sig på så många olika ställen och dels för att hennes kropp inte skulle klara av det...
därimot kanske kanske hon kan få cellgifter och strålbehandling.. men inte i botande syfte utan bara för att bromsa. "köpa tid".
Tänker på morfar.. som knappt kan koka korv själv, som inte kan bädda, som inte kan tvätta.. inte för att han inte kan kroppsligt utan för att han aldrig har behöft lära sig.. mormor har ju fixat allt...
hur kommer det gå för honom som sitter i ensamhetens ort Lur.. timmar från oss andra...
allt går för fort..
allt händer för tätt
saknaden i december
mormors diagnos runt jul
sveket och lögnerna på nyår
mailet som avslöjjade allt förra söndagen
krälandet och mer lögner och svek på onsdagen...
prozac nån?
Tankar fryser fast
Jag springer allt jag orkar
Du kan ligga kvar tills tårarna har torkat
Jag lämnar allting kvar
för att komma lite längre
Jag lämnar allt jag har
för en minut av värme
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar